👋2019





(null)

(null)

(null)

(null)

Olika versioner av hur 2019 började. Jag antar att det alltid finns två sidor på ett mynt? 2019 har varit ett år som inget annat. Jag tänkte ta det från början.

Året började med ambulans och några nätter spenderade i sjukjussäng. Jag fick uppleva en smärta jag aldrig känt innan, min kropp krampade och jag var förstörd. Jag trodde aldrig jag skulle kunna träna eller rida igen....

Jag packade en resväska och åkte till värmen. Hoppet om att komma tilbaka, att träna upp mina muskler igen och kunna fortsätta med det jag älskade, det var där stundvis. Väl i Spanien tog jag tiden för mig själv att fundera och analysera. Vad ville jag egentligen? 

(null)

(null)
 
Dagarna gick. Jag började jobba i Bromma och hade fortfarande mitt vikariejobb på pedagogpoolen. Sedan hände en av årets höjdpunkter. Jag, Lina och Louise drog till Vemdalen

(null)

(null)

Vardagen rullade på. Jag var nöjd men samtidigt i jakt på något. Konstant sökandes. Nästa resa blev till Tyskland med jobbet.

(null)

Jag och Ebba for därefter till Italien för att hon skulle testa hästar! 

(null)

(null)

Jag trodde jag visste vad sorg var, men efter Lusens bortgång så vet jag att jag inte hade någon aning. 2019 kommer alltid betyda något speciellt, det är året min bästa vän togs ifrån mig. Lusen var något speciellt. 

(null)

(null)

SBRF vann allsvenskan! Jag minns den här dagen så väl. Det var bara några dagar efter Lusen hade gått bort. Jag hade knappt träffat någon. Jag ville inte vara i stallet. Den vinsten blev så viktig, det blev en vändpunkt och jag insåg att Lusen inte hade velat att jag gav upp. 

(null)

Jag och mamma gick på yoga konsert i Stockholm, Holistic tränings helg och vi började med yoga. När Lusen dog var det som att en bit i oss alla försvann. Alla i familjen visade sorgen på olika sätt, men det var inte som det en gång var. Att spendera tid med familjen blev viktigare än någonsin innan.

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Vi bestämde oss för att ge ett försök till att köpa en ny häst. Vi for till Österrike. Jag visste inte om jag var redo, men det kändes som att jag behövde ge det ett försök. Tårarna forsade i bilen efter jag provat en häst som påminde mig om Lusen. Det brast helt, såhär i efterhand inser jag att jag inte var redo, inte någonstans. Vi åkte direkt från Österrike till Santorini(Grekland) och därefter Aten. Det bästa med resan var tiden med mamma och pappa. 

(null)

(null)

Här någonstans började det gå fort. Jag bestämde mig en dag för att jag ville bli pilot. Det finns ett annat inlägg om det. Jag och pappa åkte till Serbien. Vi besökte flygskolan, kollade på stall till Lo, firade pappas födelsedag och jag fick även flyga för första gången! 

(null)

Sommaren spenderades till stor del i Västerås på flyteoriskolan! Jag fick äntligen känna att jag hade koll igen. Det var som att jag spenderat ett halvt år åt att söka vad jag ville göra. Innan jag skadade ryggen var fokuset på hästarna och kampsporten, och sedan var det som att jag inte hade någon aning vad jag ville göra längre.
(null)

Vi avslutade sommaren på topp. Jag bjöd in alla mina vänner till en vecka på vårt landställe. Utan tvekan en av årets bästa veckor! Jag insåg ännu en gång vilka grymma vänner jag har. 

(null)

(null)

(null)

(null)

I sommarens slut flög jag och Anton till USA.

(null)

(null)

(null)

(null)

Jag var hemma över jul och min födelsedag. Spenderade tid på torpet, träffade alla kompisar, hälsade på Magda i Växjö, red hästarna, festade, pluggade och tränade. Jag blev även klar med min teori! Äntligen! 

(null)

(null)

Nu är jag tillbaka i USA. Jag tänker tillbaka på året som gått. Försöker inse allt som hänt. 2019 var ett år av mycket skratt men också mycket tårar. Vänner har kommit och gått. Vi har firat och vi har sörjt. Jag har växt som person, men också insett hur mycket det är kvar. För mig har det här året handlat om så mycket mer än min egna resa. Jag är så sjukt stolt över mina vänner och min familj över allt de åstadkommit. Jag är så sjukt tacksam för det stödet de ger mig dagligen. Ingen är stark ensam. 

Tack 2019. Vissa delar lämnar jag hos dig, andra tar jag med mig till det nya året. 

(null)


1 kommentar